Rebeller & Mademoiseller – Toll, Kleen, Rudbeck

Rebeller & Mademoiseller – Toll, Kleen, Rudbeck

Emma Toll (1847–1917), Tyra Kleen (1874–1951) och Märta Rudbeck (1882–1933) är alla exempel på konstnärer som fram till nyligen rönt liten uppmärksamhet. Detta trots att de ställde ut flitigt, var välutbildade och beresta. De var verksamma under en tid då nya möjligheter öppnade sig för kvinnor, samtidigt som samhällsnormer begränsade deras förutsättningar att verka i det offentliga rummet. Emma Toll, Tyra Kleen och Märta Rudbeck anslöt sig tidigt till Föreningen Svenska Konstnärinnor som gick i bräschen för kvinnliga konstnärer. Var valet av konstnärsyrket en rebellisk akt? Det försöker doktoranden Karin Ström Lehander vid Åbo Akademi och masterstudenterna Anna-Lena Jönsson och Matilda Eliasson vid Uppsala universitet söka svar kring.

Emma Toll

Emma Toll (1847-1917) ingick i den  första årskullen kvinnliga elever på Konstakademien i Stockholm 1864. Hon är känd för sina porträtt, men arbetade också med frilufts- och genremåleri. Hon målade i både olja och pastell. Trots att hon var mycket produktiv under hela sitt liv så har hon aldrig, varken under sin levnad eller senare, uppmärksammats i någon egen minnesutställning.

Emma Toll påverkades starkt av åren 1878-1883 då hon levde och studerade i Paris. Privatlektioner tog hon bland annat av konstnärer som Henri Gervex, Jean Jacques Henner och Carolus-Duran. Emma Toll ställde ut två porträtt på Salongen 1880. I vardagslivet stod hon i nära kontakt med vännerna från Akademin, som kvinna kunde man enligt normerna inte röra sig helt fritt i staden.

Vid sidan av sin tjänst som teckningslärare, hos den för tiden nytänkande pedagogen Anna Sandström och dennes flickskola, gav Emma Toll även privatundervisning vid sidan om konstnärskapet. Rent personbiografiskt finns det några spännande redogörelser. Hon klädde sig som man och gick under namnet Sverdrup för att kunna ta sig in på männens föreningar dit kvinnor inte var välkomna, som till exempel på Skandinaviska föreningen i Rom.

Tyra Kleen

Den svenska konstnären Tyra Kleen (1874-1951) tecknade, målade, fotograferade och skrev skönlitterära verk och reseskildringar. Hon är främst känd för sina symbolistiska litografier och för sina skildringar av dansare från Java och Bali, men även för sina inkännande porträtt och illustrationer. Liksom Emma Toll var hon mycket produktiv under sin levnad.

Tyra Kleen var en världsvan resenär som talade flera språk och bodde utomlands under långa perioder av sitt liv, bland annat i Paris och Rom. Hon gjorde många resor; till Indien, Ceylon (Sri Lanka), Java, Bali, Västindien och runt Medelhavet till Egypten och Grekland.

Tyra Kleen deltog aktivt i det sociala livet vid förra sekelskiftet, i Sverige och utomlands, och var med och startade föreningar för kvinnliga konstnärer både i Rom och i Stockholm. Hon var i sin egenskap av adelsdam aktiv i svenska societeten och ingick i kultureliten. I likhet med många kvinnor i överklassen var Tyra Kleen teosof och intresserad av religiöst och andligt sökande och hon deltog i spiritistiska seanser.

Märta Rudbeck

Märta Rudbeck (1882–1933) var verksam som konstnär under 1900-talets första årtionden. Hon deltog flitigt i utställningar med Föreningen Svenska Konstnärinnor, Svenska Konstnärernas Förening och Sveriges Allmänna Konstförening, men hon anordnade även egna utställningar runtom i landet tillsammans med sina kollegor. Märta Rudbeck var under sin samtid välkänd för sina blomsterstilleben och målade även porträtt, historiska kopior och landskap.

Märta Rudbeck växte upp i en adlig familj på Östermalm i Stockholm och påbörjade sin konstbana hos Caleb Althins konstskola i slutet av 1800-talet. Samma år som hon presenterades vid hovet blev hon antagen vid den kungliga Konstakademien. Efter avslutade studier tillbringade hon tid i Paris där hon studerade under Lucien Simon, René Menard och Maurice Denis samt Claudio Castelucho. Hon gjorde även studieresor England, Frankrike, Italien och Tyskland.

Under hela karriären nyttjade Märta Rudbeck sina kvinnliga nätverk för att nå ut med sin konst. Medlemskapet i Föreningen Svenska Konstnärinnor möjliggjorde hennes medverkande i utställningar både i Sverige och utomlands. Hon deltog i föreningens samtliga utställningar till och med 1927, och ställde ut i Stockholm såväl som i Köpenhamn och Wien. Hennes medlemskap i föreningen Nya Idun skapade ett starkt band till landets kvinnliga kulturelit och hon deltog i föreningens samkväm och utställningar fram till sin tidiga död 1933.